Olof Öbergs samling

Beskrivning:Olof “Olle” Öberg (1888-1971) föddes i Stensele men emigrerade till USA. Han kom dock tillbaka till sin hembygd för att bli hemmansägare och fotograf.
Materialet som finns bevarat på Västerbottens museums fotoarkiv är framförallt från åren mellan 1910 – 1930.

Berättat:2021-03-29, Margareta Linder, kommentar:

“Jag vandrar i minnen” (2021)

Det är en gråmulen dag ännu mer gråmulen än vanligt i dessa pandemitider. Regnet hänger i luften. Gå ut eller inte? Så plingar det till. Ett mess från min dotter. En bild! “Visst är detta mormor och gammelmormor?” Jovisst! Var har du hittat den? På Västerbottens museums bildbank i en fotosamling!

Promenaden uteblir för min del och i sju timmar sitter jag klistrad vid datorn, tittar på fotona, minns berättelser om människor jag träffat men också sådana jag bara hört berättas om. Dag övergår till kväll, kväll övergår till natt och jag är uppfylld av minnen.

Fotografierna ger liv till avlägsna berättelser.

Där är mamma, Ebba Linder född Strömberg som elev i första klass, mormor, Anna Strömberg, som lärarinna. Mamma kunde redan läsa och skriva och tyckte skolan var tråkig. Rita var hon dålig på och sattes att rita hästar. Så tråkigt! Minsann! Finns det inte en teckning med häst och föl uppsatt på väggen? Ytterligare ett kort på mamma och flera på mormor. Så roligt att få se henne som ung flicka.

Se där! En av mammas beundrare som gav henne ett gult kakskrin med en röd ros på locket, ett kakskrin som alltid var fyllt med de godaste kakor. Så trevlig du såg ut!

Tänk! Det finns ett fotografi på henne. Hon som bodde ovanpå och i vars rum det luktade tråd, tyg och skorpor. Hon som var så snäll och rar, log vänligt och lät barnen titta i de vackra modetidningarna. Hon som hade en fin vit blus och en rosett under hakan och en lång, fin, veckad kjol eftersom hon alltid måste gömma sina vanställda fötter så att ingen skulle se dem. Det var allt lite synd om henne ändå, fastän hon hade det så fint.

Och titta! Där är du, Viktor Persson. Du som alla tyckte var så snäll. Du ser så glad ut! Inte var väl skadan i ditt ansikte så farlig. Jag hade alltid trott att du blev helt vanställd efter olyckan i barndomen då en lie slog av din näsa. Du gifte dig aldrig men blev allas farbror. Mamma skrev en uppsats om dig som en människa att efterlikna. Varje morgon läste du tidningen noggrant, gick till granngården och frågade, “Ha je lisse te bladet” och sedan var diskussionen i full gång.

Gammelmoster, Emmy Blomqvist, som ung, söt brudtärna. Vad tänkte du då på! Du som på din ålders höst tittade ut över den mörka sjön och sa. “Så skönt att jag inte längre har nåra koen för he var så besvärligt och slitsamt. Tidigt uppe, sent i säng, inget latmansgöra.” Jag frågar. Vad skulle du göra om du fick leva om ditt liv? Hon är tyst en stund, tittar eftertänksamt ut mot sjön och så kommer svaret. “Först skulle jag skaffa mig ett par koen.”

Gammelmorbror, Sven Blomqvist, den enda min dotter träffat som var född på 1800-talet. Ständigt i arbete! Bilder från din ungdom i timmerskogen, i flottningen, på byggen och med uppförande av telegrafstolpar. Sålde din del av faderns skogsfastighet, satte in pengarna på en postsparbanksbok och drog till Stockholm. Pengarna fanns kvar till din död 60 år senare. Ingen skulle beskylla dig för ett slösaktigt leverne. Så skämtsam du var, så social och kunnig. Men är det verkligen sant att du somnade ifrån en kolning som orsakade en skogsbrand och förstörde ett litet kulturarv?

En ung gammelmorbror till, August Blomqvist som då spelar teater och som många år senare alltid tar fram kakburken och bjuder mig på pepparkakor. “Visst vill du ha en pepparkaka?” Han vet att jag är rädd för den uppstoppade ugglan i hörnet och ställer sig alltid framför den.

Otroligt så söt du var, du som vek ut dig i den tidens herrtidning för att få pengar till nya tänder. Så klart att du också ville ha fina tänder och så stolt du var över dem när du vände dig till min far och sa. “Nu ska du få se på en stilig böna.”

Stilig var också du Magdalena Hermansson! Du hade kommit från den stora världen, hade lockigt hår och alltid välmålade röda naglar. Bredvid din säng hade du ett vackert sidobord. Jag ser på mina rödmålade naglar, ett arv från min moster som beundrade dig oerhört och alltid målade sina naglar. Visst hade hon också vackra sängbord. Så gör vissa människor intryck som består.

Ditt namn klingar bekant! Jag letar i mitt minne och javisst. Du var den som byns alla män beundrade. Alla jag kände talade om din skönhet. Min föreställning om din skönhet motsvaras inte av detta foto.

Är det där du? En gång fick du en välmenande komplimang av en mig närstående. “Åh fru N.N väger åtminstone 100 kg!” Så rund tycker jag inte att du verkar vara!

Har man sett! Där sitter du uppklädd i kretsen av din stora familj. Annas har jag bara sett dig i blåkläder, där du sitter och väntar sommar som vinter minst en timme för tidigt på att postväskan ska dimpa ner vid postutlämningsstället. När du väl fått din tidning går du din väg. Som liten kunde jag namnen på alla dina barn ungefär som Jakobs 12 söner. Och du, du hade också en bror som—! Stopp och belägg! Då känns du för lätt igen. En av dina söner på bilden var den förste som gav mig som ung tonåring en komplimang för mina vackra blå ögons skull. Det fick betydelse i mitt vuxna liv.

Ytterligare en familjebild. Om fadern talar man med respekt. Arbetsam, nytänkande. Hans arbete uppmärksammas. Kungen bland småbrukarna. För vissa av barnen går det inte alls lika bra. Nog talas det om dem men inte med respekt.

Vad hände sedan med dig? Du som var barnflicka/piga hos min moster och morbror och en kväll fick “se ont i magan” och några timmar senare hade ett flickebarn fötts. Ingen såg dig sedan. Vart tog du vägen?

Min busige morbror som barn. Han som stoppade handen i en skördetröska och blev omplåstrad med hjälp av fönsterremsor av mormor eftersom de inte hade pengar att ta sig till läkare. En omplåstring som väckte förundran och beundran av läkare i hela hans vuxna liv.

En ung, nybliven änkling med små barn som behövde hjälp att ta hand om barnen. Där blev min mor barnflicka och inte seminarist. Utstakade vägar förändras av livshändelser.

Till sist det vackra fotot med min anfader, Samuel August Blomqvist, i mitten omgiven av barn och barnbarn. Var gång jag tar fram mina glasfåglar att sätta i julgranen så hör jag berättelsen inom mig att han var jul, försiktigt petar på glasfåglarna och sjunger “Fågeln sitter i päronträd och sjunger så vackra visor”.

I övrigt finns ju alla foton med byggnader, bodar, affärer. Vissa fanns kvar på 50-talet. Många har jag bara hört talas om. Så roligt att få se dessa, särskilt den affär dit min mor skickades att köpa en Kurre, en Kurre och en turk, dvs Kuriren, en kola och en cigarr!

Grupperingar

Objekttyp: Samling
Objekt i samlingen: 865 stycken


Källhänvisning

Showing qrtag“Olof Öbergs samling”, Samlingarna hos Västerbottens Museum, hämtad 28 mars 2024
https://samlingar.vbm.se/collections/c57-51/

Bidra med mer information – berätta! om “Olof Öbergs samling

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Om du har foto, video, ljudinspelning, föremål eller något annat som du vill dela med dig av, skriv gärna några rader om det. Så kontaktar vi dig!

För att kommentera, måste du läsa och samtycka till Användarvillkor.

Rulla till toppen