[Namnlös]

Objekttyp

Beskrivning

Anton Ciurar, plåtslagare, svetsar.

Museikod

VBM

Bildnr / samlingsnr / inventarienr

ACC 1088

Samhör med

VBM ACC 1086 - 1089 & Vbm 35143

Accessionsnummer

VBM ACC 1088

Tidigare samling

326

Realnummer 1

Plåtslageri

Ämne 1

326

Ämne 2

166

Upphovsrättsinnehavare

Västerbottens museum

Diarienummer upphovsrättsavtal

567/19

Diarienummer

567/19

Förvärvsort

Umeå

Samtidigt förvärvat

Vbm 35143

Anmärkning

Dokumentation av när plåtslagare Anton Ciurar tillverkar kaminer, som finns i två exemplar i museets samling. Dessa kaminer har fungerat som delar av en konstinstallation skapad av Anton Ciurar och Johannes Samuelsson och är replikor på kaminer som använts för uppvärmning. Under hösten 2014 hälsade Johannes på i den stora gröna skogsvagn som Anton och hans familj bodde i intill ett industriområde i Umeå. En plats som Antons familj, och de andra som bodde i husvagnar, senare kom att bli avhysta från. Detta var första gången Johannes såg de kaminer som Anton byggt för sina landsmäns husvagnar - det vill säga för dem som inte använde gasol för att värma upp sina vagnar. De EU-migranter vars vagnar stod på kyrkans mark på Baggböle den vintern fick inte elda i vagnarna på grund av brandrisken. Under 2015 umgicks Johannes och Anton och snart började de att samarbeta. De har i flertalet utställningar skapat installationer av kaminerna.

Mer information finns under dnr 1000/17

Fotografiet förvärvades inom ramen för projektet Mångfald - Minoritet - Kulturhistoria (2015 - 2018) och utställningen Prioritet: Minoritet (dec 2017 - sept 2018) som fokuserade på Sveriges fem nationella minoriteter och metodutveckling kring medskapande metoder.

Berättat

Utdrag ur intervju med Anton Ciurar under vernissagen till utställningen Johannes med Vänner den 12 feb 2017. Intervju gjord av Ioana Cojocariu:

"Under Ceausescu’s tid i Rumäninen jobbade nästan alla på landsbygden på CAP (Collective Agricultural Institutions), och när jag var 11 år gammal bestämde jag mig för att få jobb där jag med. Min familjesituation var inte den bästa, min mor var gift med en man som inte var snäll mot mig, och jag fick stryk ibland. Jag ville kunna stå på egna fötter, och tänkte skaffa mig ett jobb. Chefen för CAP ville inte ha mig där eftersom jag var minderårig, men han berättade att jag har en chans ändå om jag känner en vuxen som skulle godkänna att jag hjälper till där. Jag pratade med en kvinna som drev en bar i byn, och som jag hjälpte ibland. Hon var lite som familj för mig eftersom hon inte hade egna barn. Jag insisterade och frågade om och om igen och till slut blev hon tvungen att skriva under. När jag började jobba där fick jag 25 lei per månaden och sedan 50 lei. Det skulle motsvara 50 euro idag. Det började där, både mitt arbete och mitt försök att vara självständig att klara mig själv… i skolan kunde jag inte gå så ofta eftersom jag arbetade, men jag försökte ändå gå dit när jag hade tid. Jag måste erkänna att jag ofta tänker på att det var bättre under kommunismen än vad det är nu, i kapitalismen. Det är sant att det inte fanns så mycket mat i affären, och att vi satt i kö för att kunna få det, men pengarna hade ett värde då, jämfört med nu. Och folk hade ett jobb. Nästan alla kunde tjäna sitt levebröd, och det fanns arbetsplatser. I dag kan vi inte längre lita på att staten fixar det, inte i Rumänien, och inte i Sverige heller. Folk har haft hopp och åkt iväg till andra länder för att hitta ett arbete, för att kunna få ett bättre liv. Men du går genom denna process, du reser iväg från din familj, du lämnar ditt hem och dina vänner, och allt du ka hitta är en temporär lösning. Kanske går det bra några månader om du har tur, kanske ett halvt år, men sedan blir du arbetslös igen och allt börjar från noll. Men om du har ett yrke så som jag har, ett hantverk, då kanske du får bättre chans att klara dig. Det spelar inte någon stor roll vart du befinner dig, kunskapen som du har tar du med dig överallt, och kanske så kan du försörja din familj, ha mat på bordet och betala hyra. Jag önskar mig att mitt yrke är någonting som går vidare till mina barn och mina barnbarn. Jag har lärt mig det av min farfar. Han visade mig hur jag ska använda hammaren. Han var plåtslagare och fick bra betalt för sitt arbete."

Text skriven av Johannes Samuelsson om samarbetet mellan Johannes och Anton finns under dnr 1000/17.

Material 1

Påsiktsbild

Motivkategori

Verksamhet

Motiv - Land

Sverige

Motiv - Landskap

Västerbotten

Motiv - Län

Västerbotten

Motiv - Kommun

Motiv - Ort

Bildtext

Anton Ciurar, plåtslagare, tillverkar kaminer. Foto: Johannes Samuelsson

Källhänvisning

“[Namnlös],” Västerbottens museum, hämtad 15 oktober 2019, https://samlingar.vbm.se/items/show/151127.

Bidra med mer information – berätta!

Om du har foto, video, ljudinspelning, föremål eller något annat som du vill dela med dig av, skriv gärna några rader om det. Så kontaktar vi dig!

För att kommentera, måste du läsa och samtycka till Användarvillkor.