Vbm 21142 – Sejte

Beskrivning: Stensejte i form av en fågel. Stensejten är bearbetad för hand och försedd med tre inristade kors, ett på ryggen och en på vardera sidan om halsen. Material: Grönskiffer. Funnen 1926 av fjällbonden Axel Haugan tillsammans med tio ben i en gammal boplats vid Råga, Laisholm, Tärna socken. Umbyns nuvarande renbetesområde.

Anmärkning: Sejten är publicerad i Manker, Ernst: "Lapparnas heliga ställen", Nordiska museet, Acta Lapponica XIII, Stockholm 1957, sidorna 244-245, som kultplats nr 418, Råga, Laisholm. Bilderna 258-261 i fotobilagan.

Enligt Manker var fyndplatsen en offerplats som kan ha samband med släkten Njaita som hade höst- och vårviste 250 meter från fyndplatsen åtminstone från 1700-talet fram till sekelskiftet 1900. Bröderna Nilsson-Njaita som levde i slutet av 1800-talet anses ha varit de sista nåjderna i Tärnatrakten och mest känd var Nils Nilsson-Njaita (1822-1899) kallad "Stor-Nila" eller "Spå-Nila". Vid den andra av Njaitasläktens kända kultplatser, Ailesjokk vid Överst-juktan, fanns en träfigur med liknande kors inskurna som också finns i fågelsejten från Råga. Träfiguren sändes 1926 in till Statens historiska museum i Stockholm av kyrkoherde Calleberg, Sorsele (SHM 19040).

Samiska benämningar:
Sejte heter "siejtie" på sydsamiska (Bergsland, Knut & Mattsson Magga, Lajla: Åarjelsaemien-daaroen baakoegærja, Sydsamisk-norsk ordbok, Alta 1993)
Sejte heter "sieidi" på samiska/nordsamiska (Svonni, Mikael: Sátnegirji, Jokkmokk 1990)