Kur för vattenståndsmätning i Ratan, Bygdeå socken. Den kallas med vetenskaplig beteckning för mareograf, och är en av de få vattenmätningsinstrument som finns i Sverige. Ytan invändigt är en kvadratmeter, och numera är mareografen elektriskt driven och konstruerad i stort sett som en EKG-mätare. Det vill säga genom impulser från en pinne, som leder ned genom golvet och vilar på vattenytan med hjälp av ett flöte, registreras vattenytans höjningar och sänkningar på en sakta roterande vals med hjälp av ett stift. Man får då fram en kurva som visar både vattenstånd och landhöjning. Konstant värme hålls med hjälp av element i kuren. Men innan elektricitetens dagar hade man två fotogenkaminer där och mareografen var då konstruerad som en galge, med två stift fastsatta, en i varje ände på galgen. Stiften vilade mot ett pappersark som var uppsatt på väggen, och galgen var fastsatt på pinnen som vilade mot vattenytan med hjälp av flötet. Pappersarket byttes två gånger per dygn, och 1900 var kapten Rööse avläsare. Efter honom Granström, och sedan Granströms död i början av 1950 John Nilsson. Mareografen är dömd att tas ur bruk på grund av landhöjningen, och dess vidare öde är tills vidare obekant. Huruvida en ny mareograf kommer att uppsättas är ännu ej avgjort.
Foto: Nils Blomgren/Västerbottens museum
Bidra med mer information – berätta! om “Vbm J 206”
Lämna en kommentar
Din e-postadress kommer inte publiceras.