Beskrivning: Kjol till kalédräkt i svart sammet med strassband upptill. Knäpps med två svarta knappar i midjan.
Anmärkning: Kalédräkten, den romska kjolen, är kanske det mest kända och synliga romska klädesplagget i Sverige. Kalédräkten hör till den finskromska traditionen och dräkten, som består av både kjol och blus, bärs enbart av kvinnor i vuxen ålder. Kjolarna är mycket tunga och väger mellan 7 - 10 kg, eftersom kjolen utgörs av flera lager med sammetstyg. Att bära dräkten eller inte är ett enskilt val som unga kvinnor gör i ung-vuxen ålder. I dagligt tal bland finska romer kallas dräkten på finska för ”hameet”, kjolarna. Detta exemplar är uppsydd specifikt för Västerbottens museum hösten 2017.
Föremålet förvärvades inom ramen för projektet Mångfald - Minoritet - Kulturhistoria (2015 - 2018) och utställningen Prioritet: Minoritet (dec 2017 - sept 2018) som fokuserade på Sveriges fem nationella minoriteter och metodutveckling kring medskapande metoder.
Objektnummer: 35142
Littera / subnummer: 1
Samhör med: Klänningsliv, 35142_2 och Höftkudde 35142_3
Funktion: Vardagsklädsel
Historik - Land: Finland
Diarienummer: 999/17
Berättat: Utdrag ur intervju med sömmerskan av denna dräkt, Sonja:
’’Dräkten förändras med modet. Kjolen är alltid svart och i sammet men övertyget här, det med strassbandet, förändras, och blusen. Kanske på tidigt 90-tal hade man rosa, ljusblå, sen hade man mycket mörka färger. Nu har det börjat komma pastellfärger igen. Dräkten är inspirerad från gamla bondekläder med vida kjolar, och blusar med mycket spets...
För mig är kjolen någonting väldigt vackert, den får mig att känna stolthet. Men, om jag tänker på vädret: den är ju opraktisk när det är så blött ute! Den går ju så långt ned och den nuddar många gånger marken så nu när vi har såhär blött och mycket snö så får man vara försiktig att man inte blöter ned den. Men en sak som är viktig är ju att det det här är ingen högtidsdräkt utan man använder den till vardags. Till fester och så så har man kanske en annan kjol, en nyare kjol eller en finare blus. Men denna är en vardagsdräkt. Och ja, för mig representerar kjolen och blusen någonting vackert och stolthet men även andras fördomar. Jag är förstås väldigt medveten om dem. De är en del utav min vardag. Men jag nedslås inte, de sporrar mig bara att jobba mer. Det känns som att min generation, men även äldre människor, känner att ’nog är nog’. Vi kan inte bara gilla läget.
Jag har väntat sedan jag var liten flicka på att få bära kjolen. När jag var liten drömde jag om att få bära den, jag väntade verkligen på den dagen jag skulle få ha den på mig. Man ser framemot det ofta när man är flicka. Men min första kjol passade mig inte alls, det var helt fel storlek, haha. Så att jag fick ganska snart en ny. Men jag bar den med stolthet, även om den var ju alldeles för stor. Jag lekte mycket med mina barnkjolar. Och med min mammas förkläde, det var liksom min mantel. Jag var en prinsessa!’’
Berättat för Sofia Breimo, Västerbottens museum december 2017
Personrelation
Insamlare: Sofia Breimo, Umeå
Etnolog, genomfört intervju
Insamlare: Hillevi Wadensten, Umeå
Etnolog, genomfört intervju
Inköpt av: Britta Lindgren Hyvönen, Robertsfors
Bidra med mer information – berätta! om “Vbm 35142 1 – Kjol”
Lämna en kommentar
Din e-postadress kommer inte publiceras.