Beskrivning: Halsrem, geasas, en typ av skinnloka som lades runt renens hals och i vilken dragremmen som gick till ackjan fästes med rännsnaror och hölls på plats av bollarna i ändarna på dragremmen. Dragremmen gick då under bringan och buken på renen.
Traditionellt gjordes halsremmen av en bit sarvhud som man lät håren sitta kvar på. Som foder la man in en bit garvat skinn. Sedan syddes halsremmen ihop med sentråd. Ändarna på halsremmen gjordes av garvat renskinn och avslutades med bollar som fylldes med små skinnbitar.
Litteratur:
Drake, Sigrid: Västerbottenslapparna. (Uppsala 1918) Umeå 1979, sidorna 85-87.
Kuoljok, Inger: Nordsvensk älvdalskultur. En etnologisk rapport från Lule älvdalsprojektet. Nordskandinavisk etnologi vol. 4, Etnologiska institutionen, Umeå universitet, Umeå 1985, s 85.
Pettersson, O.P: Kristoffer Sjulsson minnen. Nordiska museet, Acta Lapponica nr 20, Stockholm 1979 sidan 263-264.
Samiska benämningar:
Sele = "geasas" på sydsamiska (Bergsland, Knut & Matsson Magga, Laila: Åarjelsaemien-daaroen baakogærja, Alta 1993)
Seltyg = "gessas" på umesamiska i Ammarnäs (Ett sekel med samer i Ammarnäs, Studieförbundet Vuxenskolan)
Objektnummer: 10979
Tidigare samling: Västerbottens lapska museiförening
Funktion: Del av rensele
Historik - Land: Sverige
Historik - Län: Västerbotten
Fysisk beskrivning: Sele i renskinn, brunbeige i färgen. Röda, blå och gröna tyglappar i ull. I båda ändarna finns påsydda läderknoppar. Nästan allt hår på skinnet har fallit bort.
Historik - Landskap: Lappland
Personrelation
Förvärvat från: Västerbottens lapska museiförening, Tärnaby
Bidra med mer information – berätta! om “Vbm 10979 – Halsrem”
Lämna en kommentar
Din e-postadress kommer inte publiceras.