Beskrivning: Silversked med ovalt blad med punsad kantdekor och spår av förgyllning. Platt handtag med genombrytningar och fem små ringar fästa i hål i kanten. I övergången mellan blad och handtag en upphöjd vriden vulst. På handtaget finns bpokstäverna "LD" och "KSM" inslagna. Stämpel i bladet: EL Y5 U.
Anmärkning: Silversked som gått i arv i Tina Klementssons (1896-1979, född Sjulsson i Östra Fjällfjäll) släkt. Tina var slöjdare, arbetade med pärlboderier, vävde skoband och sydde novtakk (vinterskor med päls). Silverföremålen satt fastsydda på en rana på en vägg i hemmet tillsammans med dödsannonser och osålda pärlarbeten. Familjen blev bofast i Baksjön, Åsele sedan man förlorat renhjorden under 1930-talets nödår. Tina deltog i samernas landsmöte i Trondheim 1917 och var med i styrelsen för Fatmomakke sameförening fram till dess hon gifte sig 1921 med Gustav Adolf Klementsson (1893-1987) från Ransarn.
Samiska benämningar:
Sked heter "buste" och silversked "Sïlpe-buste" på sydsamiska (Bergsland, Knut & Mattsson Magga, Laila: Åarjelsaemien - daaroen baakoegærja Sydsamisk - norsk ordbok, Alta 1993)
Sked heter "baste" på samiska/nordsamiska (Svonni, Mikael: Sátnegirji, Jokkmokk 1990)
Erik Ersson Linderoth (1825-1885) verksam som guldsmed i Umeå 1858-1885 var son till guldsmeden Erik Linderoth d. ä. (1824-1870), Umeå.
Objektnummer: 93165
Tillkomstperiod: 1877
Användningsperiod: 1920 - 1979
Historik - Land: Sverige
Historik - Län: Västerbotten
Historik - Kommun: Åsele
Historik - Socken: Åsele
Historik - Ort: Åsele
Diarienummer: 533/83
Samtidigt förvärvat: Vbm 93167
Berättat: 2021-11-14, Katarina Pirak Sikku:
Den här skeden har tillhört Katarina (Kajsa) Sofia Maximiliana Larsdotter, 1 februari 1859. Hon var äldsta dottern till Lars Gotthard Klemetsson och hans hustru Maria Sofia Pålsdotter Wilks. Initialerna är KSM för förnamnet och LD för hennes "efternamn".
Det som också ska berättas är att föremålen såldes av min morfar Gustaf Adolf. Min bror Mikael Pirak berättade nyss att när mamma fick höra om affären vilket var under Åsele marknad 1983 försökte hon häva köpet. Hon ringde till Per Uno Ågren som hade köpt föremålen. Hon satt en hel eftermiddag i telefonen. Morfar försökte säga att det var lättare att dela på pengar än på föremål. Han sa också att han var så less på att få frågan från Västerbottens museum. Att museet hade velat köpa dom under många års tid.
Jag vet att mamma pratade med juristen Jörgen Bohlin som var jurist på Svenska Samernas riksförbund om det var möjligt att häva köpet. Vilket det inte var. Morfar hade rätt att sälja föremålen. Systrarna Klemetsson alltså min mamma och mostrar ångrade att de inte hade tagit rätt på dessa tre silverföremål. Efter mormors död ville de att morfar skulle vara i orubbat bo.
Morfar hade försökt säga åt sin äldsta dotter Nanny att ta hem dem men hon ville inte. Vilket hon ångrade att hon inte gjort.
Som ni märker är det här en historia som har upprört och som vi kommer ihåg. Det skedde för många år sedan. Jag tänker att det är viktigt att den också berättas.
Och det finns ett fel i texten om mormor, hon var född 1897. Inte 1896 som det står.
Personrelation
Ägare: Tina Klementsson, Åsele
Förvärvat från: Gustav Adolf Klementsson, Åsele
Tillverkare: Erik Linderoth, Umeå
Bidra med mer information – berätta! om “Vbm 93165 – Sked”
Lämna en kommentar
Din e-postadress kommer inte publiceras.